Male bonding, Harari och Strömquist

male bonding
Män behöver inte prata om känslor för att känna samhörighet.

På gymmet lyssnade jag på En varg söker sin podd med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada Noli. De är nästan alltid bra (bara lite lite onödigt nonchalant elaka ibland, fast det kanske behövs för att de inte ska bli för pk). De pratade om en bok som legat som en bibel på stolen bredvid min säng ett tag nu: Yuval Noah Hararis Sapiens.

Jag har bara hunnit två tredjedelar än fast jag haft boken hur länge som helst. Det är en bok som på något sätt kräver långsamhet, den är så pepprad av kunskap och aha-upplevelser. Den är som vatten när man är alltför törstig.

Anledningen till att jag önskade mig den i present var att jag ville ha svar på några frågor:

  1. varför krigar människor och
  2. hur har patriarkatet uppkommit. De två hänger samman så klart. Det första är, som det verkar ett svar på det andra.

Patriarkatet. Egentligen ger Hariri inget entydigt besked här (annars är han full av intressanta svar på och analyser av hur allt blivit som det blivit). Han säger att t ex muskelkraft knappast är en tillräcklig förklaring till mäns strukturella överordning eftersom många fysiskt svaga män varit ledare. Inte heller aggressivitet ger en tillfredsställande förklaring, tvärtom. Sådan är ofta direkt kontraproduktivt i ledarskap (vad det gäller krig så kan aggressiva individer nog vara funktionella som meniga soldater men knappast som befäl).

Harari pekar på att bland vissa andra djurarter, t ex bonoboer (apor) är matriarkatet en normalitet. Honorna leder samhället och kan i kraft av nätverkande i grupp straffa hanar som uppfört sig illa. Även om de är mindre till växten och inte lika starka.

En sak som Harari fäster vikt vid är just nätverksbyggande. Att kunna bonda och samverka är ju något som utmärker människan som art, som på något sätt utgör det mänskliga. Är det där vi har klon? Alltså: det är male bonding som utgör den historiska faktorn bakom patriarkatets success story.

Det är den tråden som Liv Strömquist tar tag i i podden. Den klassiska bilden av män som har svårare att samarbeta än kvinnor är en felsyn. Däremot ser mäns nätverkande annorlunda ut.

Under ofantliga tidsrymder har ett finkalibrigt närmast intuitivt knypplande män emellan evolutionära fördelar av oöverskattad dignitet. Bra på att bonda = fördelar i överlevnad.

Male bonding (i brist på bättre namn) handlar om något helt annat än det vi brukar förknippa med nätverkande mellan kvinnor: alltså ”djupa” och nära relationer, långa samtal om känslor, inlevelsefullt lyssnande.

Män behöver inte ens beröra känslor för att få igång solidaritet. De sitter i samma rum, och vips är den där, känslan av att höra till samma lag, att ha en hemlig orden tillsammans. Broderskap är som brosk och ben. Den stagar upp.  Den sänder ut signaler som gör att män hittar varandra i ögonblickliga själfrändskaper. Den göra att fäder självklart boostar söner medan mödrar kan se döttrar som konkurrenter. (Jag pratar g e n e r e l l t här.)

Men det fina med evolutionen är att den aldrig blir färdig. Allt kan hända. Liv S förde i podden denna diskussion vidare på ett så intressant sätt. För med insikten om att det manliga nätverket är en anledning till patriarkatets uppkomst så kommer en möjlighet att agera. Att utradera ojämlikhet och ge kvinnor power och rättvisa. Eller snarare, att ta den.

Om man är högerhänt är det väldigt svårt att skriva med vänster. Svårt och utmanande. Andra muskler. Ny finmotorik. Samtidigt: en god känsla av att låta andra hjärnvindlingar jobba än de gamla vanliga. Det finns en enorm tillfredsställelse i detta.

Likadant är det att tänkta på ett nytt sätt om kvinnlig gemenskap. Vi kan hitta strategier, verktyg. Bygga ben och brosk vi också. Sända ut nya signaler. Upparbeta en samhörighetskänsla. Så att ett nytt fält öppnar sig, en ny historia där vi boostar och för fram varandra, där vi alltid alltid stöttar våra döttrar. Men det kräver samhörighet, enighet, kanske inte en minsta gemensamma nämnare, men en solidarisk grund.

Dessutom: kvinnor har också vapen att ta till. Strömquist nämnde makten över reproduktionen. Det finns kanske ingen starkare makt. Men då börjar vi komma in på frågan om kriget. Varför det finns, hur det uppkommit, varför det är lika gammalt som patriarkatet. För krig och reproduktion hänger samman, är jag övertygad om.

0 kommentarer

Lägg till din →

Lämna ett svar