Den enda Stig Lindberg-pryl jag äger är en jultallrik från 1981. Den köpte jag på loppis förra sommaren för 40 kronor. Jag tyckte att när jag nu skriver en bok om en av Sveriges mest berömda formgivare så borde jag ju ha någon av hans grejer i mitt hem också. Om så bara en jultallrik.
Jag måste, lite skamset, erkänna att jag inte var någon extremt designintresserad person när jag började med min bok om Stig. Så varför då i hela fridens namn skriva en bok om denne designikon?
Från början var det nog tiden han verkade i som lockade mest. Folkhemsperioden, välfärdssamhällets framväxt – allt det där som många av oss kanske tyckte hände alldeles nyss, men som faktiskt är historia nu. På riktigt.
Jag började fundera på allt Stig gjort: serviser, tygmönster, illustrationer, plastföremål, offentliga utsmyckningar. Varenda grej, varenda mönster var så exakt i takt med tiden. Eller, ofta, lite före sin tid, men bara så lite att världen tog emot det med öppna armar.
När jag tittade på Stigs karriärkurva såg jag hur den följde folkhemmets. Uppåt, framåt under sent trettiotal och fyrtiotal, så en peak under femtio och delvis sextiotal. Sen lite nedåt med sjuttiotalets ekonomiska kriser och så en och annan katastrof under åttiotalet.
När Stig dog 1986 tog också folkhemsperioden slut.
Vem var han egentligen? På bilderna såg han nästan alltid glad ut och i tidningsreportagen framställs han ofta som något av en spelevink.
När jag började rota i hans liv och kontakta personer som varit i hans närhet kom det fram motstridiga bilder. Det fanns före detta kollegor som inte ville prata alls. Gamla konstfackselever som tyckte riktigt illa honom. Medan andra höjde honom till skyarna som en föregångare och viktig inspiratör.
Han var älskad, men också avskydd. Så som starka personligheter ofta är.
Vad jag gjort i min bok Stig Lindberg – människan formgivaren är att försöka sammanfoga de olika bilderna till någon sorts helhet. Se hur denne extremt produktive person samspelade med sin tid, påverkades av den och påverkade den.
Jag ville hitta bakom fasaden. För Stigs liv var ibland ganska tufft, med sviktande hälsa och en hustru som var sjuk. Och ett arbetstempo som skulle kunna knäcka vem som helst.
Medan jag läste, intervjuade och skrev växte mitt designintresse. Det behövde liksom kopplas ihop med en människa av kött och blod för att komma till liv.
Nu räcker det inte med jultallriken längre. Nu vill jag tapetsera om hela köket med Tallyho!
