Nu trycks Kvinnor i strid

Kvinnor i strid, ny bok av Anna Larsdotter

Efter en sommar när jag inte gjort något annat än skrivit och läst (förutom att gå ut med valpen) är boken om kvinnor och krig klar.

Om jag hade haft tio år på mig skulle jag har kunnat skriva ett tiobandsverk. Nu blev det bara en bok, en liten första ingång till detta gigantiska och intressanta ämne.

När man byter perspektiv, från att se kvinnor som offer till aktörer i krig så öppnar sig en ny värld som varit fantastisk att utforska.

Visst är omslaget fint? Det är gjort av Miroslav Sokcic.

Posted in Kvinnor i strid | Tagged , , | Leave a comment

Jo, kvinnorna kunde också lida av PTSD

home before morning2Jag har just läst ut den här boken: Lynda van Devanters Home before morning, från 1983. Van Devanter var sjuksköterska i Vietnam år 1970, boken skrev hon för att bearbeta sina upplevelser. Den blev en bästsäljare – men också mycket kritiserad. Många hade svårt att ta in delar av det hon skrev, fakta som var långt ifrån den heroiserande bilden av militär sjukvårdspersonal. I Lyndas team söp man och rökte på, festade helt enkelt, för att klara av de långa tunga arbetspassen.

Helikopter efter helikopter som kom in med sårade soldater, ibland bara stympade paket…

Från min synvinkel, då jag ju skriver om kvinnors deltagande i krig, är det mest intressanta hur osynliggjorda dessa kvinnor blev när de mönstrade av. Ingen brydde sig om hur de mådde, fysiskt eller psykiskt. Veteransjukvården var helt inriktad på män, på dessa centraler fanns inte ens gynekologer. Och om det tog tid att förstå att de manliga soldaterna kom hem led av PTSD, post traumatic stress disorder, så tog det ännu längre innan man fattade att kvinnorna också kunde behöva bearbeta vad de upplevt.

Dag efter dag efter dag med inkommande unga soldater och civila personer som var förstörda av kriget, med bortskjutna ansikten, saknade ben och armar, upprivna bukar, sönderbrända…

Dessa personer gjorde ett otroligt jobb, oavsett hur felaktigt kriget var. Och oavsett om de behövde festa på nätterna ibland, för att lätta på trycket.

The only way to se a war is from a hospital, som någon klok kvinna sa under första världskriget.

 

Posted in Blogg | Tagged , , | Leave a comment

Kvinnor + krig + genus = explosivt

Amerikanska sjuksköterskor anländer till Normandie i juni 1944.
Amerikanska sjuksköterskor anländer till Normandie i juni 1944.

Jag har knappt två månader kvar tills det är dags att lämna  manus på min kommande bok Kvinnor i strid. Den ska vara klar till bokmässan i höst. Jag kommer att prata om den på ett seminarium där. I boken tar jag upp en rad aspekter på ämnet kvinnor och krig. Jag skriver om arméns följeslagerskor, piloterna, sjuksystrarna, prickskyttarna, marketenterskorna, könsöverskridarna, läkarna… Från 1600-talet och framåt.

Jag väljer att använda ordet ”strid” i titeln eftersom jag vill vidga begreppet. Uppdelningen av krigets deltagare i civila och soldater är sällan rättvisande eller adekvat och har, historiskt sett, ofta haft mer med kön än uppgifter att göra.

Följ arbetet på instagram: @warladies 

Posted in Blogg, Kvinnor i strid | Tagged , , | Leave a comment

Male bonding, Harari och Strömquist

male bonding
Män behöver inte prata om känslor för att känna samhörighet.

På gymmet lyssnade jag på En varg söker sin podd med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada Noli. De är nästan alltid bra (bara lite lite onödigt nonchalant elaka ibland, fast det kanske behövs för att de inte ska bli för pk). De pratade om en bok som legat som en bibel på stolen bredvid min säng ett tag nu: Yuval Noah Hararis Sapiens.

Jag har bara hunnit två tredjedelar än fast jag haft boken hur länge som helst. Det är en bok som på något sätt kräver långsamhet, den är så pepprad av kunskap och aha-upplevelser. Den är som vatten när man är alltför törstig.

Anledningen till att jag önskade mig den i present var att jag ville ha svar på några frågor:

  1. varför krigar människor och
  2. hur har patriarkatet uppkommit. De två hänger samman så klart. Det första är, som det verkar ett svar på det andra.

Patriarkatet. Egentligen ger Hariri inget entydigt besked här (annars är han full av intressanta svar på och analyser av hur allt blivit som det blivit). Han säger att t ex muskelkraft knappast är en tillräcklig förklaring till mäns strukturella överordning eftersom många fysiskt svaga män varit ledare. Inte heller aggressivitet ger en tillfredsställande förklaring, tvärtom. Sådan är ofta direkt kontraproduktivt i ledarskap (vad det gäller krig så kan aggressiva individer nog vara funktionella som meniga soldater men knappast som befäl).

Harari pekar på att bland vissa andra djurarter, t ex bonoboer (apor) är matriarkatet en normalitet. Honorna leder samhället och kan i kraft av nätverkande i grupp straffa hanar som uppfört sig illa. Även om de är mindre till växten och inte lika starka.

En sak som Harari fäster vikt vid är just nätverksbyggande. Att kunna bonda och samverka är ju något som utmärker människan som art, som på något sätt utgör det mänskliga. Är det där vi har klon? Alltså: det är male bonding som utgör den historiska faktorn bakom patriarkatets success story.

Det är den tråden som Liv Strömquist tar tag i i podden. Den klassiska bilden av män som har svårare att samarbeta än kvinnor är en felsyn. Däremot ser mäns nätverkande annorlunda ut.

Under ofantliga tidsrymder har ett finkalibrigt närmast intuitivt knypplande män emellan evolutionära fördelar av oöverskattad dignitet. Bra på att bonda = fördelar i överlevnad.

Male bonding (i brist på bättre namn) handlar om något helt annat än det vi brukar förknippa med nätverkande mellan kvinnor: alltså ”djupa” och nära relationer, långa samtal om känslor, inlevelsefullt lyssnande.

Män behöver inte ens beröra känslor för att få igång solidaritet. De sitter i samma rum, och vips är den där, känslan av att höra till samma lag, att ha en hemlig orden tillsammans. Broderskap är som brosk och ben. Den stagar upp.  Den sänder ut signaler som gör att män hittar varandra i ögonblickliga själfrändskaper. Den göra att fäder självklart boostar söner medan mödrar kan se döttrar som konkurrenter. (Jag pratar g e n e r e l l t här.)

Men det fina med evolutionen är att den aldrig blir färdig. Allt kan hända. Liv S förde i podden denna diskussion vidare på ett så intressant sätt. För med insikten om att det manliga nätverket är en anledning till patriarkatets uppkomst så kommer en möjlighet att agera. Att utradera ojämlikhet och ge kvinnor power och rättvisa. Eller snarare, att ta den.

Om man är högerhänt är det väldigt svårt att skriva med vänster. Svårt och utmanande. Andra muskler. Ny finmotorik. Samtidigt: en god känsla av att låta andra hjärnvindlingar jobba än de gamla vanliga. Det finns en enorm tillfredsställelse i detta.

Likadant är det att tänkta på ett nytt sätt om kvinnlig gemenskap. Vi kan hitta strategier, verktyg. Bygga ben och brosk vi också. Sända ut nya signaler. Upparbeta en samhörighetskänsla. Så att ett nytt fält öppnar sig, en ny historia där vi boostar och för fram varandra, där vi alltid alltid stöttar våra döttrar. Men det kräver samhörighet, enighet, kanske inte en minsta gemensamma nämnare, men en solidarisk grund.

Dessutom: kvinnor har också vapen att ta till. Strömquist nämnde makten över reproduktionen. Det finns kanske ingen starkare makt. Men då börjar vi komma in på frågan om kriget. Varför det finns, hur det uppkommit, varför det är lika gammalt som patriarkatet. För krig och reproduktion hänger samman, är jag övertygad om.

Posted in Blogg | Tagged , , , | Leave a comment

Soldaten Ann Mills högg huvudet av fienden

Ann Mills, soldat, med avhugget huvud.
Ann Mills med dekapiterad fransman.

Den här märkvärdiga bilden publicerades 1820 i en bok med den intresseväckande men något otympliga titeln Portraits, Memoirs, and Characters, of Remarkable Persons, from the Revolution in 1688 to the End of the Reign of George II. 

Den föreställer Ann Mills, engelsk soldat och matros som förklädd till man tjänstgjorde ombord fregatten Maidstone omkring år 1740 (förmodligen under österrikiska tronföljdskriget). Att kvinnor tog värvning som soldater eller sjömän förklädda till män var inte helt ovanligt vid den här tiden. Att de skar halsen av folk var nog mindre vanligt.

Utgivare av böckerna var James Caulfield, författare och försäljare av tryckte bilder med egen butik vid Leicester Square i London.

I böckerna (med fantastiska gravyrer av Robert Graves) samlade Caulfield en rad personligheter som han fann spännande och excentriska, som Ann Mills, eller Matthew Buckinger – en ”utomordentligt liten man”, född utan armar och ben 1674. Eller den dövstumme Duncan Campbell som gjorde sig en förmögenhet som spåman och orakel. Och dessutom ytterligare en kvinnlig soldat, Christian Davies, även kallad Mother Ross, som tog värvning i början av 1700-talet under flera olika namn.

Att Ann Mills verkligen funnits kan vi inte vara helt säkra på. Men vi vet att samtiden var fascinerad av kvinnliga soldater och att de förekom – säkert i högre antal än de dokumenterade. Många, de flesta, avslöjades förstås inte.

Hursomhelst, Frank Felsenstein, som skrivit en artikel i tidskriften ECF, ger oss en nyckel till bilden av Mills. Han påpekar att det avhuggna huvudet som Mills håller i handen är en fransmans, med långt friserat hår i band, och påminner om det just avslutade Napoleonkrigen. ”Den franske sprätten” var en sorts kulturell ikon och motbild till engelsk robusthet i brittisk självförståelse.

Med bilden ville Caulfield och Graves kanske också håna de feminiserade fransmännen genom att framställa dem som grundligen besegrade av ”det svaga könet”. England hade ju vunnit kriget.

Att feminisera motståndaren i syfte att smäda honom var, och är, en vanlig strategi i krig – denna den mest maskuliniserade av sysselsättningar. (”Feminint” blir då förstås lika med något vekt och dåligt.)

I själva verket var de kvinnor som stred i 1600-, 1700- och 1800-talens krig lika djärva och skickliga som sina manliga medsoldater. Och, ibland, lika rädda och klumpiga.

Posted in Blogg, Kvinnor i strid | Tagged | Leave a comment