Dockbröllopet närmar sig

Bröllopsfebern stiger långsamt i landet. Victoria och Daniel ni vet… SVT flaggar för sitt kommande bröllopsprogram som börjar den 8 mars. Ebba von Sydow som programledare. Magdalena Ribbing och Herman Lindqvist är experter. Historikern Christopher O´Regan och Linda Nyberg berättar om kungliga bröllop i historien.

En blandad kompott. Och ganska harmlös. Det framstår som klart att kungahuset numera tillhör underhållningsbranschen, eller snarare, utgör den råvara som underhållning görs av. De är som en liten dockfamilj, så okontroversiella att till och med deras orimlighet framstår som charmfullt kuriös. Fast det är ju inte hela sanningen.

Det var inte förrän jag läste Cecilia Åses bok Monarkins makt (Ordfront) som jag riktigt begrep hur deras makt ser ut, nu, år 2010. För den är egentligen inte speciell diffus, när man tänker efter. De värden kungafamiljen står för, det vill säga det regelverk som den inordnas i, står ju i motsättning till svenska demokratiska värden. Som likhet inför lagen, rätten att gifta sig med vem man vill, religionsfrihet, regeln att kompetens alltid måste gå före börd. (Det var ju faktiskt så den första Bernadotten fick jobbet – genom kompetens snarare än blått blod.)

Samtidigt är de symboler för det progressiva välfärdslandet Sverige. Den ekvationen går inte riktigt ihop.

Men vem orkar bry sig? Cecilia Åses bok har inte väckt någon större uppmärksamhet. Numera kan man kritisera kungafamiljen och de premisser de lever under och ändå vara monarkist. Man kan se bröllopet som ett jippo och en nationell angelägenhet av samma dignitet som Allsång på Skansen. En chans till fest, verklighetsflykt. Man kan dissa det, och ända sitta klistrad framför TV när V och D kliver in i Storkyrkan.

Men att de kungliga inte tas på allvar är kanske deras enda överlevnadschans? Vem orkar bråka om en familj väluppfostrade dockor? Man kanske får hoppas på en skandal?

Vad händer till exempel om prinsessparet inte får några barn? Eller om någon av deras barn blir homos, eller förälskar sig i en icke-lutheran? Det senare är faktiskt det enda lagliga skälet till en abdikation, enligt konstitutionen.

Då kanske vi får in grus i monarkimaskineriet igen.  Det skulle vara kul.

0 kommentarer

Lägg till din →

Lämna ett svar