Även döttrar kan vara patrioter

Häromdagen bestämde senaten i Canada att en textbit i landets nationalsång skulle bytas ut. Frasen In all thy sons command förkastas till förmån för True patriot love in all of us command för att hymnen ska bli genderneutral och inkluderande även för människor som kommit till Canada från andra platser i världen. Debatten kring detta har varat i åratal, och författaren Margaret Atwood har varit en av de ledande figurerna som lobbat för en förändring.

Fast det kommer att dröja innan ändringen görs formellt. I vinter-OS får de som applåderar den nya versionen göra det i smyg, skriver iallafall New York Times.

Ursprungshymnen framfördes första gången 1880, och har en brokig och delvis svårgenomtränglig historia, dels eftersom den sjungits på både franska och engelska och dels för att den engelska texten (men inte den franska) ändrats ett antal gånger.

Det intressanta är att en textversion, från år 1908, faktiskt var genusneutral. Raden löd då True patriot love thou dost in us command. När ändringen gjordes verkar oklart, men den var iallafall på plats på 1950-talet, då kvinnor började protestera.

Precis som i den svenska har naturen en central plats i den kanadensiska nationalsången, även om den inte markerar sin närvaro förrän i tredje och fjärde strofen: O Canada! Where pines and maples grow/Great prairies spread and lordly rivers flow.

Det mest intressanta med dess historia är just denna föränderlighet – den speglar Canadas tradition av tvåspråkighet och därmed också den dragkamp om Nordamerika som utspelade sig mellan Storbritannien och Frankrike under 1700-talet.

Stridigheterna och expansionen norr- och västerut förutsatte att ursprungsbefolkningen trycktes undan, därför är det kanske inte heller så märkligt att den inte nämns i sången? Dess bortträngande var väl, föreställer jag mig, själva förutsättningen för att en nation byggd på europeisk grund skulle kunna uppstå.

När sången skrevs var det iallafall över hundra år sedan Frankrike tvingades ge upp sina kolonier i Canada (1763, vid freden i Paris). Men beslutet betydde inte att fransmännen lämnade landet, de franska nybyggarna var etablerade och så småningom delades Brittiska Nordamerika i två delar. Övre Canada var övervägande brittiskt, Nedre Canada övervägande franskt.

Mycket av Canadas politiska historia har sedan dess handlat om att jämka samman dessa intressen. (I själva förutsättningen för nationen och nationalismen ligger idén att två nationer inte kan ha samma intressen – inte ens när dess medborgare kommer samman i nya konstellationer, som i Canada).

Det dröjde faktiskt ända till 1980 innan texten till nationalhymnen slutligen fastställdes, genom en lag, något som i sig alltså inte uteslöt att det kommit nya förslag om förändringar. Nu blir den mer genderneutral och inkluderande. Men ursprungsbefolkningen finns dock fortfarande inte med, vad jag kan se.

Framförallt tycks det ha varit den franska minoriteten som önskade sig en riktig nationalsång. Före ”O Canadas” tillblivelse var det, förutom ”God save the Queen”, sången ”The Maple Leaf Forever” (skriven 1867) som fungerade som (inofficiell) nationalhymn. Och den var en brittisk produkt – intressant nog, eftersom lönnlövet som symbol för Canada ursprungligen var en fransk idé, lanserad av den så kallade St Jean Baptiste-organisationen. Johannes Döparen var nämligen det franska Canadas skyddshelgon. (Lövet, som senare kom att ingå i landets heraldiska vapen, hade alltså en sedan länge inarbetad ställning när den placerades på flaggan.)

Flaggan i vitt och rött hissades för första gången så sent som 1965, efter en lång och infekterad debatt. Tidigare användes den brittiska Red Ensign, en röd flagga med en mindre unionsflagga i övre högra hörnet.

Debatten hade sitt ursprung både i franskt missnöje med en så tydligt brittisk konnoterad nationalsymbol, och i Suezkonflikten på 1950-talet, där Canada fick en viktig fredsmäklande roll.

Egyptens regering hade från början ställt sig tveksam till en fredsbevarande insats från Canadas sida eftersom landets styrkor agerade under brittisk flagg och insignier och Storbritannien var en av de krigförande parterna. Den nya flaggan skulle undvika anknytning till vare sig den brittiska eller franska historien. Vilken tur att naturen finns att ta till när allt annat blir politiskt känsligt.

About anna

Journalist och författare. Nyutkommen bok: Kvinnor i strid (Historiska Media 2016). Instagram: @warladies
This entry was posted in Blogg and tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.