Skådespelaren och regissören Sissela Kyle drar fulla hus runt om i Sverige med föreställningen om sin mor, Gunhild Kyle. Gunhild var Sveriges första professor i kvinnohistoria – en smart och rolig person som tampades med ett stort mörker.
Gunhild Kyle var Nordens första professor i kvinnohistoria, en lärare och pionjär som vidareutbildade sig när barnen var små och disputerade på ett ämne som ingen historiker visat intresse för tidigare: den svenska flickskolan. 1979 kom rapportboken Gästarbeterska i manssamhället, där Gunhild undersökte industriarbeterskornas situation under efterkrigstiden. Varför var deras löner och villkor så mycket sämre än männens i ett samhälle som påstod sig vara jämställt? Genom att uppmärksamma könets och könsrollernas betydelse för samhällsstrukturerna visade hon vägen mot senare decenniers genusforskning.
Nu, knappt ett decennium efter Gunhild Kyles död, turnerar hennes dotter, skådespelaren och regissören Sissela Kyle, med en föreställning om sin mor. I ”Min föreställning om mamma” gestaltar Sissela både den personliga relationen med Gunhild och moderns plats i 1900-talets kvinnohistoria – hon var född 1921, samma år som rösträtt för kvinnor blev verklighet. En tid av svindlande förändring där Gunhild Kyle lyfte fram det som dittills förbisetts eller negligerats.
En ny världsbild
Själv har Gunhild beskrivit hur ämnet kvinnohistoria kom till henne närmast genom en slump. Under sin utbildning till historielärare bläddrade hon i en pärm med möjliga uppsatsämnen, där ett var den allmänna rösträttens genomförande i Sverige.
– När hon satt sig in i alla turer, hur män kämpade för att behålla sina privilegier och försökte sätta stopp för kvinnors tillträde till samhället förändrades hennes världsbild. Inte minst hennes syn på riksdagsmännen, säger Sissela Kyle.
Liksom många av sekelskiftets manliga politiker var knappast alla av Gunhilds kollegor positiva till hennes forskning. Under studietiden, liksom under hela sin senare yrkeskarriär, mötte Gunhild Kyle ett kompakt motstånd. Hon var själv en ”gästarbeterska i manssamhället”, som dottern uttrycker det.
– Visst fanns det de som tyckte som hon, men skepsisen var stor, egentligen från hela samhället. En av hennes professorskollegor tyckte att det Gunhild studerade låg ”för nära verkligheten”. Kvinnohistoria var inte vetenskap, menade man, det var politik.
Teorier eller kamp?
För Gunhild Kyle var det verkligheten, det konkreta, som var intressant att lyfta fram, snarare än teorierna. Hennes mission var att synliggöra kvinnors betydelse och roll i samhället och historien. Idag står begreppet ”kvinna” inte på samma sätt som under 1970-talet för något enhetligt – bakom det finns en mängd olika erfarenheter och perspektiv som måste erkännas men som kanske också riskerar att försvaga den kollektiva kampen.
– Det finns en tendens till teoribyggen som kan göra att vi tappar själva grunden. Om vi ser oss omkring är det ju så att kvinnor som grupp fortfarande särbehandlas, med lägre löner, sämre villkor och pensioner, säger Sissela Kyle.
Tankarna på att berätta om moderns liv och tid har hon burit med sig under lång tid.
– Mamma var aldrig intresserad av sig själv eller sin egen plats i kvinnohistorien. Men jag var det! Men hur skulle jag angripa det? En bok? Det kanske det blir så småningom, men eftersom jag är artist låg en föreställning närmare till hands. Gensvaret visar att jag hamnat rätt – publiken är enastående! Den skrattar på exakt rätt ställe och sitter knäpptyst på rätt.
En sin tids man
Föreställningen lyfter inte bara fram en banbrytande forskare och förebild med vasst intellekt och mycket humor utan också en kvinna och mor som brottades med depressioner och ett hemmafruideal som så småningom krackelerade och bidrog till skilsmässa. ”Feminismen var en bifråga för pappa” som Sissela krasst uttrycker det. Liksom hustrun var Per Gunnar Kyle historiker men styrde gärna bort samtalet när ämnet kvinnohistoria kom upp.
– Pappa var auktoritär, en sin tids man med starka vänsteråsikter, säger Sissela Kyle, som ägnade sitt sommarprogram 2005 åt pappan – med den blandning av humor, ironi, värme och kärlek som blivit hennes signum.
Även om matlagning, städning, tvätt och annat hushållsarbete präglade Gunhild Kyles liv så fanns alltid forskningen där som en del av vardagen. Jobb och hemliv gick ihop, som för många yrkeskvinnor under 1960- och -70-talen. Barnomsorgen var ännu inte så väl utbyggd och att hemmet fungerade ansågs vara kvinnans ansvar.
– Mina minnen av mamma är mycket förknippade med hennes arbete, hennes forskning. Hon hade ett kartotek som jag fick hjälpa till att sortera. Även om kvinnors villkor inte diskuterades hemma så fanns det en feministisk blick på världen som mamma förde över på mig, säger Sissela Kyle.
Artikeln publicerades ursprungligen i Populär Historia nr 3.2025.
