Katarina Widholm utkom nyligen med en uppföljare till de populära böckerna om hembiträdet Betty. I Bettys bästa får läsarna lära sig tillaga sylta och koka egen buljong – mat som är allt annat än gammaldags, enligt författaren.
Katarina Widholm skriver det hon själv vill läsa. Och uppenbarligen är hon inte ensam om sina litterära preferenser. Hennes romaner om Betty, som år 1937 sjutton år gammal anländer till Stockholm från Hudiksvall för att arbeta som hembiträde har tagit läsarna med storm. De fyra titlarna har sålt i fler än en halv miljon exemplar och översatts till många språk. Läsarbreven och författarbesöken har blivit otaliga – för många har Betty nästan blivit som en verklig person.
– Jag har skojat om att hon väcker mig på morgonen och att vi två ska ut på turné när jag ska föreläsa, det har liksom blivit en grej. Men faktum är att en av framgångarna med böckerna nog är att jag verkligen grävt ner mig i hennes liv, att jag jobbat utifrån en tydlig bild av vem Betty är och var hon kommer ifrån.
Förhållandet understryks i senaste boken Bettys bästa, en uppföljare i fackboksgenren där recept och hushållstips från 1930-, -40 och -50-talens Sverige blandas med vardagsskildringar från tiden. Betty är nämligen känd för sin goda mat och när hon bakar och lagar mat beskrivs det utförligt i böckerna.
– Det här vardagsarbetet är jätteviktigt men sällan dokumenterat. Det är lätt att glömma vilka arbetsinsatser ett hushåll kräver – tänk dig en ung flicka som ska rådda en hel middag för ett stort sällskap, det handlar om en enorm logistik, säger Katarina Widholm.
För den tidens husmödrar kunde mat inte bara vara föda utan också status och ett sätt att uttrycka kärlek, påpekar hon.
– Med begränsade resurser och i ett samhälle där man inte så gärna talade om känslor blev mat ett sätt att visa omtanke.
Böckerna om Betty är en historia om ett kvinnoliv i det framväxande folkhemmets Sverige. En epok som delvis sammanfaller med Katarinas föräldrars, vilket både inspirerat henne och gjort att hon känt sig trygg med ämnet. Betty växer upp i ett arbetarhem i Hudiksvall och flyttar som många andra unga till Stockholm för att jobba. Hon blir hembiträde i en doktorsfamilj fylld av hemligheter, möter kärleken, föder en oäkta dotter, konfronteras med fördomar och nazistsympatier, lagar mat under ransoneringstid, uppfostrar barn och ingår resonemangsäktenskap.
Hennes liv spänner över en tid när kvinnorollen förändrades mycket. På 1930-talet valde allt fler unga bort pig- och hembiträdestjänster till förmån för bättre betalda kontors- och industrijobb. ”Hembiträdesfrågan” debatterades i riksdagen – bristen på pigor ansågs vara ett samhällshot – och det fanns idéer om att man skulle tvinga kvinnor till hushållsutbildning. Betty lämnar doktorsfamiljen för att gifta sig men väljer inte hemmafrurollen utan ett jobb som förlagsredaktör. Det är ingen liten sak i en tid när allmän barnomsorg saknas.
– Ett av Bettys stora dilemman är att hon värjer sig för att själv anställa ett hembiträde eftersom hon vet vad det innebär och tycker att alla bör ta hand om sitt eget, säger Katarina Widholm.
Under arbetet har hon kämpat hårt med att undvika den fälla som kallas anakronism.
– Att inte klistra moderna värderingar på Betty har varit otroligt viktigt för mig. Jag har hela tiden försökt tänka på vad i samhället och tidsandan som påverkar hennes val. Vad hon är sprungen ur. Att hon ensam skulle ta hand om hushållet även om hon yrkesarbetade var till exempel självklart, också för henne själv. Relationen barn-förälder såg också helt annorlunda ut än idag.
Märks den här strävan i läsarreaktionerna?
– Ja absolut. En del tycker ”gud vad hon är mesig, varför säger hon inte från!”. Så kan det låta i Sverige – men i till exempel Frankrike ses Betty tvärtom som progressiv. Hon har nästan blivit något av en feministikon där.
Hur har din research sett ut?
– Mycket har varit inriktat på populärkultur. Jag har läst enorma mängder tidningar från tiden, sett massor av filmer och läst många romaner. En bok som ger intressanta insikter är Tänk om jag gifter mig med prästen från 1940. Den visar både hur konservativ den här perioden var samtidigt som den i stycken är väldigt modern. Mitt intryck är att det under 1930-talet fanns en viss jämställdhet, en sorts kamratlig ton, mellan män och kvinnor. Efter kriget kom en backlash med hemmafruidealet, och tonen blev mer sexualiserad.
Hur fick du idén till Bettys bästa?
– Jag har alltid varit intresserad av hur man lagade mat förr och delvis också växt upp med de recept som Betty använde, så boken blev en naturlig fortsättning på romanerna.
Det finns mycket fördomar mot sådant man åt ”förr” som jag vill motverka. Matlagning på Bettys tid var inte gammaldags, tvärtom var den både resurssnål och klimatsmart.
Hemkokt buljong verkar ligga dig varmt om hjärtat!
– Ja det borde alla prova! Buljong på köttben är närande och gott – tänk dig en tallrik fin consommé med strimlor av morot och purjolök efter en varm dag. Att koka egen benmärgsbuljong verkar förresten vara väldigt trendigt just nu.
